Deckarveckan: Vi talar om deckare och barnen skriver fortsättningar på berättelsen om Julias borttappade cykel.

Kvällen innan hade Julia ställt sin cykel vid staketet. Nu var den borta! Försvunnen! Hon hittade den ingenstans. Julia grubblade en stund och ringde sedan upp Villes detektivbyrå...

 Wilmas fortsättning:

 

...Det tar en stund tills Ville kommer. Han kommer cyklande i ful fart mot mig. Ville stannar brevid mig och frågar vad som hade hänt. När jag hade berättat allt sa han du behöver inte vara orolig. Vi skall nog

hitta din cykel. Då frågade Julia Ville hur hon kunde komma med utan cykel. Ville tänkte efter och sa att du kan komma på min pakethållare. Just när han hade sagt det såg Julia sin cykel. Då sa hon till Ville att där är min cykel. Ville sprang och hämta cykeln men när han skulle ta den såg han en man som sprang vettskrämt bort. Ville gav cykeln till Julia och sa att kom ihåg att låsa cykeln nästa gång. 

  

Axels fortsättning:

 

... Ville kom genast.

- Vad har hänt? frågar Ville.
- Min cykel är borta, säger Julia.

- När såg du den sist? frågar Ville.

- I går kväll, säger Julia. Jag skall söka efter den.

Han söker på vägen och i skogen. Till slut hittade ville den vid andra sidan huset. Pappa hade tagit den.

  

Antons fortsättning:

... Ingen svarade. Hon var tyst en stund men

började snart gå mot Villes detektivbyrå.

Efter en stund var hon framme. När hon kom

till dörren knackade hon försiktigt på dörren.

Ingen öppnade. Försiktigt öppnade hon

dörren. Ingen var där. Hon tittade

omkring sig en stund. Efter fem minuter såg hon Ville i ett hörn. Han var fast bunden.

När Ville var loss sa han att han hade sett

vem som tog cykeln och att han därför

blev fast. Sedan sa Ville att han kände igen den där tjuven. Nästa dag cykla dom till tjuvens hus. Tjuvens hus var ett mycket stort och högt hus. Hans lägenhet var i sjätte våningen. Sedan plinngade Ville på dörren. Konstigt nog öppnade tjuven. Han hade ett

vapen. Men Julia och Villes hade ett hemligt

vapen. Nämligen polisen. Tjuven blev

förskräckt när han såg polisen. Om tre veckor

fick polisen reda på att tjuven hade rövat

flera gånger banken. Polisen gav pengar till

båda. Nu har båda pengar att köpa karkki. 

Alexanders fortsättning:

... Han sa cykeln hittar vi. Vi är på väg! Någon ringde på. Hon öppna. Ingen var där. Hon stängde.

Pling. Hon öppna. Någon stor gubbe var där.

Han tog mig ner och sen satt han mig i en svart

bil. Där var cykeln. Jag tog cykeln och söndra

dörren. Dom märkte inte. Jag for iväg. Julia märkte

inte att i cykeln var fast guld. Tjuven kom fram.

Dom tittade bak. Dörren var öppen och cykeln var

borta! Och guldet! Dom for tillbaka. Dom hittade

inte henne. Ville detektiv kom med en pansarvagn

och med krigs flyg och polisen. Dom blev fast.

Inne i bilen var rånade guld. Dom blev fast. Dom blev

fast i fängelse 3 år. Julia sa det var nog jag som

hittade cykeln. Men tack ändå. Slut!!!!!

 

Min egen Ti-ti-oo. Vi läste Tove Janssons text Vårvisan ur det Osynliga barnet. I berättelsen träffar Snusmumriken på något ljusbrunt och yvigt. Snusmumriken namnger krypet Ti-ti-oo. Eleverna skapar sedan egna Ti-ti-oon av Das massa.

Vi besöker läshunden Börje på Hagalunds bibba. Bilderna är från måndagens besök. Eleverna fick också höra högläsning, leka illustratörer och berätta sagor med hjälp av sagokort.